Mamma har läst om en massa olika sovrutiner som ska få bebisar att somna själva och sen sova snällt hela natten. Många av rutinerna är helt hemska och går ut på att bebisen får skrika och skrika tills den ger upp och somnar. Bebisen måste ju känna sej helt övergiven när ingen kommer och tar upp och tröstar. Nä, några sådana sovrutiner kör vi inte med i familjen Svensson-Byheden! Vi brukar istället halvligga i soffan med Alice på bröstet tills hon somnar. Hur mysigt som helst, både för oss och för henne. Kanske ska vi börja kalla det för kram-metoden. Jag skulle kunna skriva en bok och tjäna massor med pengar.
Kram-metoden
Vi har egentligen inga problem under natten heller. Alice vaknar med några timmars mellanrum och vill ha mat. Detta hade man väl i och för sig kunnat minska ner på lite men det beror ju i så fall på antalet dubbelhakor, ljumsk-, knä- och armveck och kulan på magen som gör att blöjorna börjar sitta tight. Det jobbigaste nattetid är när hon vid fyratiden, efter att ha ätit, tycker att nu är det väl ändå dags att gå upp och hitta på nått skoj. Men efter någon timmes nappsugande och studier av tavlor och skuggor bukar hon somna om. Även då fungerar kram-metoden, både på Alice och på mamma.
Ibland somnar mamma först
Fast visst kan man vara helt slut när morgonen kommer och man måste upp. Men så vänder man sej om och kikar på den lilla som ligger bredvid och möts av ett soligt leende från en pigg och glad bebis. Då smälter man och glömmer all trötthet!
Tänk att vakna bredvid det här!
Åh vilket fint kort på Alice och pappa!
En sån gosefia Alice ser ut att vara. Och mamma Ida håller med Alices mamma om att kram-metoden verkar vara trevligast!
Kram från familjen O.